Feminism i förhållande till rasism

Kickan Wicksell skriver om rasism.

Hon hävdar att bl.a. begreppet kulturmarxism har ”skapats och använts av rasister”. Att det skapats av rasister är ett tveksamt påstående. Inriktningen går i varje fall tillbaka till Gramsci och Frankfurtskolan under tidiga 1900-talet, och jag ser inget uppenbart skäl till att anklaga någon av dessa tänkare för rasism. Hela institutet där skolan florerade tvingades rentav flytta från Tyskland efter att Hitler grep makten 1933.

Hon säger att Flashback har tydliga rasistiska tendenser. Nåja. Det är ett forum med högt till tak och starkt skydd för anonymitet, så politiska radikaler av alla slag dras dit.

Hon menar att man upptäcker ”en stark rädsla hos många av skribenterna” när man läser sidor som Avpixlat, Fria tider och Flashback. Det är en härskarteknik.

Hon skriver att dessa rädda rasister ”talar om en utrotning snarare än en förändring”. Det är möjligt. Men även Valerie Solanas talade om utrotning. Och t.ex. Jaylazkar uppmanade nyligen till utrotning av män på Twitter:

Hon menar att dessa rasister anser att genusvetenskap är ”bara ett påhitt”. Det är ett tydligt guilt by association, som om det bara vore rasister som kritiserar genusvetenskap. Faktum är att all genusvetenskap som bygger på postmoderna teorier om t.ex. samhällsstrukturer och intersektionalitet är ovetenskaplig. (Det går naturligtvis att studera den sociala uppfattningen om kön på ett vetenskapligt sätt — men inte på postmoderna grunder.)

Hon hävdar att dessa rasister ger uttryck för ”galenskap och paranoia” och därför är ”otroligt tacksamt att göra satir på”. Vad är i så fall inte det här, det här eller det här?

Hon påstår att det var denna rädsla ”som låg till grund för hela Anders Behring Breiviks ideologi”. Nja. Hans idéer om islamiseringen av västvärlden var en del i hans röriga förvirrade manifest. Han hade inte en enda bevekelsegrund, och än mindre någon enda ideologi. Att kalla avvikande åsikter för rädsla är fortfarande en härskarteknik, och att förknippa folk som inte stödjer kulturmarxism eller kritiserar genusvetenskapens epistemologiska grunder med Breivik är guilt by association.

Hon skriver att Breivik begick ”ett av de värsta terrordåden i Norges historia”. Vid sidan av vilka då?

Hon undrar hur många fler som är ”så rädda och hjärntvättade att de är beredda att ta till våld”. Feminister som Valerie Solanas och Slasher Mary är historiska exempel. Kanske den här eller den här personen kan utgöra mer nutida diton.

Ibland är feminism ett slags fascism

Clara Fritzon skriver om feminism och radikalism.

Hon säger att feminismen har gått för långt först ”när män blir utsatta för mordförsök för att de är just män”. Som feminist kan man alltså utan att gå för långt våldta, misshandla och tortera män efter hjärtats behag, så länge man inte försöker ta livet av dem? Charmerande.

Hon menar att ”då patriarkatet inte på något vis är rimligt”, borde inte heller ”feministerna behöva vara rimliga”. Det är väl så alla totalitära strömningar försvarar sin existens.

Hon skriver att vi bör sluta att uppröras över ”feministers drastiska åtgärder” och istället fundera över vad som får feminister att vidta dem. Tja, det ena utesluter väl inte det andra? Den här fascistiska vi-dem-uppdelningen återkommer i många skepnader (ras, klass, tro, etc.). Tidsanda och umgängeskrets spelar nog en avgörande roll.

Hon påpekar att ”skrikande kvinnor i grupp som kräver sina rättigheter” inte är populära bland ”de vita männen i kostym på de fina kontoren”. Grupper av skrikande människor blir sällan populära, vad de än må skrika om. Att antyda att ens impopularitet har att göra med någon annans hudfärg är rasism.

Hon säger att vi borde fundera över ”vilket samhälle vi lever i om ilskan som en kvinna kan känna inför män och deras förtryck får henne att begå mordförsök”. För all del. Det är ett samhälle där orättvisor existerar. Och en av dessa orättvisor kan vara att bli attackerad av en ilsken kvinna, som är ilsken endast för att man råkar ha manligt kön.

Hon hävdar att nästan alla kan vara överens om att Solanas mordförsök på Andy Warhol var fel, men att hennes ”orsaker var berättigade”. Nej, de flesta fördömer faktiskt mordförsök, oavsett anledning. Och det beror faktiskt, med risk för att provocera, på att de flesta har en någotsånär fungerande moralisk kompass.