Fattigdom och välgörenhet

Fanny skriver om att skänka till välgörenhet.

Hon säger att det ”är ingen förlust för de flesta” att ”skänka bort ett par kronor”. För all del. Men det går stick i stäv mot vad hon skrivit om ekologisk mat, som var ett hån mot alla de som inte har råd att betala ett par kronor mer.

Hon hävdar att ”det stora flertalet ger ju inte pengar”. Enligt vilken källa? Enligt generalsekreteraren för Frivilligorganisationernas Insamlingsråd skänker 2 av 3 svenskar till välgörenhet. Hennes påstående tycks alltså felaktigt, med reservation för att källan är från 2008.

Hon säger att det ”hade liksom varit helt okej att bara inte ge” pengar, utan att försöka urskulda sig. Verkligen? Igår skrev hon att det var obehagligt och osympatiskt att skänka mat istället för pengar. Idag skriver hon att det är okej att inte ge något alls. Hur kan det vara mycket värre att skänka mat till fattiga, än att inte skänka något alls?

Hon hävdar att välgörenhet tvingar ”en att inse vilket vidrigt samhälle vi lever i där vissa har det relativt gott ställt och andra tvingas leva på allmosor”. Tänker vi ett steg längre, inser vi motsatsen. Vi lever i ett samhälle med 9,5 miljoner inv. där bara några tusen lider av akut bostadsbrist och där svält är ett i princip okänt fenomen. Det är inte vidrigt utan tvärtom alldeles fantastiskt.

Bistånd lyfter inte fattiga länder

Kickan Wicksell skriver om välgörenhet och bistånd.

Hon ”önskar att kunskapen om hur [bistånd] fungerar vore större”. För gemene man räcker det faktiskt att förstå vad bistånd har för resultat:

Hon avslutar med att fråga: ”kan vi försöka sätta oss in i, skaffa oss kunskap om och respektera hur arbetet går till om vi nu väljer att se välgörenhet som något positivt?” Varför är det först när vi har ”rätt åsikt” vi som skall försöka förstå? Åsikter bör följa på förståelse och inte tvärtom.

Bistånd kan utan tvivel göra skillnad för enskilda individer, men det räddar som tabellen visar inga länder ur fattigdom. Det är intuitivt att vi blir rikare om vi får mer pengar. Men välstånd och hög allmän levnadsstandard skapas inte bara av pengar. Det förutsätter också t.ex. relativ respekt för äganderätt och personlig frihet, rättssäkerhet och frånvaro av korruption.

Liberalism och välgörenhet

Fanny skriver om välgörenhet.

Hon hävdar att välgörenhet är ”alla liberalers våta jävla dröm”, eftersom den är frivillig och kan ”urholka det sociala skyddsnätet”. Samtidigt skriver hon att ”målet för varje politisk organisation borde vara att avskaffa sig själv”, för att man egentligen vill avskaffa det som gör organisationen nödvändig från första början. Men det senare resonemanget ligger i linje med de förra liberalernas.

Hon skriver att hon inte tycker om ”idén om att människors behov ska bli tillgodosedda på grund av andra människors välvilja”. Det måste vara svårt att både försöka vara en arbetarklassvän, och samtidigt visa sådant förakt för välgörenhet och välvilja.

Hon säger att samhället ”kan inte gå runt på att olika människor känner för att vara snälla”. Är det inte så småborgerlig kritik av vänstern i vanliga fall låter?

Hon menar att välgörenhet ofta har ”drag av ‘white savior-complex'” för att ”vi” skall hjälpa ”dem” i något annat land. Så det är fel att skicka välgörenhet till fattiga i bl.a. Afrika om man har vit hudfärg? Rasism.

Hon påstår att ”välståndet som byggts” i Sverige (eller i västvärlden generellt) kommer av ”århundraden av exploatering” av t.ex. Afrika. Faktaunderlag saknas.