Privilegier och förtryck

Moralfjant skriver om privilegier och förtryck.

Hon konstaterar i rubriken att man förtrycker om man ”blundar för sina privilegier”. Ett annat sätt att säga samma sak, är att man förtrycker om man inte håller med om radikalfeministisk teori. Och det är precis den motsättning som radikalfeminismen lever på. De som inte håller med, står inte bara i intellektuell opposition. De är förtryckare, de är rasister och fascister, och allsköns andra demoniserande uttryck.

Hon säger att om hon skulle hävda att hon ”förtjänat” sin ”position i samhället”, så innebär det att ”människor som är i en svårare sits förtjänar att sitta där”. Men det är ju ett non sequitur. Huruvida du förtjänat x eller ej, säger inget om huruvida andra gjort det.

Hon ”måste acceptera” att hennes bekvämlighet ”är på bekostnad av någon annan”; att hon har fördelar ”för att någon annan har nackdelar”. Men så fungerar det inte. Ekonomi är ingen kaka med ett visst antal kakbitar; det produceras hela tiden nya kakor med nya kakbitar. Om den enes bröd varit den andres död, skulle människans levnadsstandard ha stagnerat redan under yngre stenåldern.

1456571_10152038101166131_925888959_n

 

Hon säger att hon kan ”ta trapporna när hissen går sönder” och därför behöver hon inte ”jobba för att öka tillgängligheten” för rullstolsbundna. För all del. Men jag invänder bestämt mot idén att människor som kan gå förtrycker människor som inte kan det. Att ha en förmåga, är inte att samtidigt förtrycka de som saknar den.