Feministiskt Initiativ och patriarkatet

Jaylazkar skriver om parlamentarism och vänstern.

Hon skriver i slutet av sin text att rasism, fascism och nazism är ”den mest tydliga motståndaren”. Men i början skriver hon: ”Jag vill göra revolution för att kunna leva i kommunism, jag vill inte ha parlamentarism.” Det finns en påtaglig konflikt mellan dessa påståenden.

Hon säger att när ”män tänker på mäns intressen” blir det ”alltid någon form av ologisk paradox”. Uppenbarligen är hon blind för att nästan alla hennes egna texter innehåller motsägelser. (Det heter f.ö. logisk paradox — inte ologisk.)

Hon anser att det beror på maskulinitet och patriarkat, att män som inte stödjer parlamentarism hellre röstar på V än på F! i nästa val. Det står väl ganska klart att det alltid är hennes förklaring när (ett litet urval av) män inte följer hennes idéer till punkt och pricka. Man ser vad man vill se.

Hon menar att mäns förhållande till V och F! måste bero på att de inte vill avsäga sig sina privilegier. Men har det inte hävdats gång efter annan att män inte kan avsäga sig privilegier — de kan endast använda dem på mer eller mindre förtryckande sätt.

Hon säger att F! erbjuder kvinnor ”mer frihet och rättigheter”. Lustigt hur mäns fri- och rättigheter kallas för privilegier, och hur kvinnors privilegier kallas för fri- och rättigheter.

”Åh alla dessa män och deras manliga åsikter, jag blir så trött.” Awh.

Schyman om nya tänkesätt

Gudrun Schyman skriver om nya tänkesätt.

Hon påpekar att vi ”har fått en kraftig våg av antifeminism, ivrigt understödd av de fascistiska strömningar…”. Här försöker hon ge sken av att feminismens enda motståndare är fascister, något som inte stämmer. Den radikala feminism hon förespråkar har motståndare inom alla block och ideologier.

Hon skriver att ”kvinnohat, rasism och homofobi är tätt sammansvurna”. Det stämmer nog i största allmänhet, särskilt om vi också lägger till manshat. Men radikala feminister gör sig beklämmande ofta skyldiga till rasism.

Hon hävdar att samhället ”förvägrar feminismen politisk självständighet”. Vad som förvägrar feminismen politisk självständighet är det faktum att vi lever i en demokrati. Antingen säger hon att demokratin är felet, eller också att väljarna bör förmås att med politiska medel rösta som hon vill (vilket i förlängningen innebär att demokratin är felet).

Hon påstår att ”kvinnor förvägras ekonomisk och kroppslig självständighet”. Det är sakligt felaktigt. I alla fall om vi talar om Sverige.