Fanny skriver om att hantera svartsjuka.
Hon säger att tvåsamhet är något man behöver om man ”känner sig otrygg i relationen”, på grund av att kärleksrelationer är ”så oerhört laddade i vårt samhälle”. Hennes lösning är att betrakta sin relation ”mer som jag skulle betrakta en vänskapsrelation”, inte ”diskutera eller tänka på Framtiden”, så att hon inte känner ”att det vore en katastrof om relationen tog slut”.
Om man investerar mycket i en relation har man mycket att förlora (och omvänt). Vill man inte riskera att falla från höga höjder, är det säkrast att inte sträva mot dem. Nackdelen är förstås att man går miste om den höga höjdens vackra utsikt, som kan bestå i att t.ex. planera en gemensam framtid ihop. Var och en måste själv avgöra vad som ligger i ens intressen, utifrån ens egna värderingar och sätt att fungera.
Med detta sagt: tvåsamhet eller monogami är sällan en produkt av otrygghet. Det är för de flesta (i synnehet för de flesta som lever i eller vill ha tvåsamma relationer) en viktig förutsättning för att kunna investera känslomässigt i relationen. Den laddning som Fanny vill undvika, behöver inte vara en laddning som andra vill eller borde undvika. Att hoppa från iakttagelse av sina egna känslor till en generell utsaga om otrygghet påtvingad av ”vårt samhälle” är non sequitur.
Tenebrism 