Behovet av sunt förnuft och källkritik

Lady Dahmer skriver om sunt förnuft.

Hon säger att hon ”litar inte på det sunda förnuftet”, ett förnuft som dessutom är ”missbrukat av antifeminister, könsivrare, konservativa och annat pack som ett verktyg att upprätthålla ordningen”. (”Könsivrare” var ett spännande ord — betyder det att hon själv är könsbeivrare?)

Tja, vad menar vi med sunt förnuft? Vi menar något slags bedömning av vad som är rätt och rimligt, med utgångspunkt i våra alldagliga livserfarenheter. Det kan höra till sunt förnuft att solen går upp även imorgon, eller att det finns något sådant som ett människovärde. Till skillnad från Lady Dahmer tror jag att sunt förnuft är något bra, så länge man också är medveten om vad det inte är: en påläst bedömning baserad på aktuell forskning eller akademiska teorier.

Problemet med sunt förnuft, är att det gärna blir ett verktyg för kognitiv bias. Man riskerar att tolka hela samhället eller världen utifrån sin egen bakgrund, livssituation och umgängeskrets, vilket sällan leder till korrekta slutsatser. Fördelen är att man snabbt kan identifiera uppenbart nonsens, utan att ha specialistkunskaper i alla ämnen.

I vilket fall håller jag med Lady Dahmer här: ”Kloka människor söker kunskap. Kloka människor vill lära sig och utvecklas, Man måste tänka, analysera, ifrågasätta om man vill utvecklas som människa.” Det är bl.a. därför jag är så tjatig när det gäller att vi bör hänvisa till trovädiga källor för att styrka våra påståenden. Självfallet glädjer det mig om Lady Dahmer nu håller med om detta.

4 reaktioner på ”Behovet av sunt förnuft och källkritik

  1. Jag vet inte om man ska skratta eller gråta … saxat från LD:s blogg:

    ”Så litar på sitt ”sunda förnuft” är det bara idioter som gör. Kloka människor söker kunskap. Kloka människor vill lära sig och utvecklas, Man måste tänka, analysera, ifrågasätta om man vill utvecklas som människa.”

    Läser hon ens igenom vad hon skriver innan hon postar det? ”Kloka människor söker kunskap.” Ja, men vad är du då, Lady Dahmer? Detta, tillsammans med hennes eviga ”diskutera sakfrågan, inte personen” och efterföljande attacker på denna blogg som gör just det får mig att tro att det brunnit någonstans.

    Den första meningen i det citerade är dessutom fetat i originalinlägget, så det får gälla för extra viktigt. Jag är en person som litar till mitt eget förnuft (som bygger på mina erfarenheter och upplevelser genom åren) och är därmed, enligt LD, en idiot. Tack för det, ditt reaktionära fanskap.

    Anledningen till att jag skriver detta här och inte inne på hennes blogg är att det är omöjligt att veta vad som går för sig och inte. Hon har själv erkänt på Twitter att hon blockar när det passar henne (förutom SVERIGEDEMOKRATER och PINGGOLARE) och nyligen tog en länk till en antifeministisk sida (enligt LD och möjligen denna blogg) bort från en kommentar postad hos henne. En person som censurerar på det sättet går inte att lita på. Därför är det slutkommenterat hos henne för min del.

    Jag sparkar definitivt in öppna dörrar här nu, men hennes retorik och sätt provocerar mig något så in i helvete. Som Sara Schmenus skrev i sitt nu infamösa inlägg om att hon inte önskar kontakt med LD: ”Jag förväntar mig att vuxna människor med huvudet på skaft agerar någorlunda konsekvent och inte behandlar andra som de absolut inte vill bli behandlade själva.” Lady Dahmer har nu blivit person A i följande utbyte:

    A: Himlen är röd!
    B: Nej det är den inte …
    A: Jo, det är den visst!
    B: Nej, det är den inte.
    A: Jo!
    B: Nej.
    A Jo!
    B: Okej då, himlen är röd.

    En kvart senare:

    A: Himlen är grön!

    Den här typen av meningsutbyte hade jag med vissa människor tidigare. Vi var då i åtta-nio år.

  2. Ser nu att det kan råda vissa oklarheter gällande SVERIGEDEMOKRATER och PINGGOLARE. De blockas naturligtvis per omgående. Dessutom ska det i slutet av mitt förra inlägg stå åtta-nioårsåldern. Så går det när man för snabb på tangenterna …

  3. Infamös var väl kanske att ta i, men viss uppmärksamhet ar ju ditt inlägg fått. Jag antar att det var en retorisk fulsläng från min sida att benämna det så, även om det nog ligger ett visst korn av sanning i det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s